Jag har två gamla klasskamrater som precis fått barn här i dagarna. Grattis! I juli kommer en tredje!
Jag hade nog den bästa graviditeten man någonsin kan önska sig. Jag mådde lite småilla i två dagar och det berodde nog mer på att jag gick ut på långpromenad med Embla innan jag åt frukost. Jag samlade inte på mig någon vätska alls och gick bara upp nio kilo totalt. När jag kom hem från BB två dagar efter det att Fenix kommit så var dem nio kilona borta och jag började i sig rasa i vikt istället. Fyra veckor efter födseln så vägde jag sex kilo mindre än innan jag vart gravid. Jobbar på att få tillbaka dem kilona nu.
Jag var inte en sån där som vart sugen på allt möjligt konstigt utan allt bara flöt på som vanligt förutom att magen växte. Blodtrycket var något höjt vid en kontroll på MVC men det hade gått ner till gången där efter. Haha, det enda som var lite jobbigt var att jag fick ont i händerna, carpaltunnelsyndrom. Låter ju lustigt, jag är gravid och har ont i händerna, folk tittade ju lite märkligt på en. Foglossning slapp jag oxå och ingen ryggvärk! Hur skönt som helst! Folk tyckte så synd om mig som skulle gå höggravid när det var som varmast på sommaren men jag älskar ju värmen så det var inga problem alls. Tror nästan att det är skönare att vara gravid på sommaren så man slipper klä på sig alla jobbiga kläder. Nu var det ju bara att dra på sig en klänning och ett par flip-flops så var man klar, inga tjocka jackor och kängor! 
Eftersom jag hade en helt underbar graviditet så skojade jag om att förlossningen skulle bli dessto värre och det vart den. 
Värkarna satte i gång på fredagen vid 19.00, dem var rätt kraftiga men oregelbundna så jag vankade fram och tillbaka hela natten och hoppade i och ur badkaret för det varma vattnet hjälpte lite mot det onda. 
På lördagmorgonen åkte vi in till BB stockholm. 
Var då 3 cm öppen och värkarna var fortfarande oregelbundna. Vi fick gå en promenad och komma tillbaka efter en timma. Haha, då hade värkarna avtagit för stunden och dem sa att vi kunde åka hem och avvakta. Vi gick en promenad till bara för att se om dem skulle komma tillbaka men det gjorde dem inte, vi gick upp på avdelningen för att meddela att vi skulle åka hem och vänta lite men då som från ingenstans satte värkarna igång igen. Vi vart kvar och nu kom en lång ond väntan. Fick ta ett varmt bad och prova lite lustgas men lustgasen mådde jag så illa av så dem fick dem behålla. Jag öppnade mig väldigt långsamt och det gjorde ondare och ondare, tillslut satte dem en ryggbedövning. Det var en skön befrielse dock tog den snett och smärtan kom tillbaka i vänster sida och högersidan tappade känseln helt. Haha, jag kunde inte lyfta mitt högra ben alls. Trillade omkull när jag skulle gå på toaletten. När jag på söndag morgonen var nio cm öppen och Fenix fortfarande låg kvar väldigt högt upp i bäckenet så fattade läkaren beslutet att det skulle bli kejsarsnitt. Fenix hjärtfrekvens skenade vid tillfället upp och ner hejvilt så dem vågade inte vänta längre. Antagligen hade jag inte kunnat krystat ordentligt heller eftersom ena sidan var helt bortbedövad.
Haha, Daniel som precis kom tillbaka från frukosten såg chockad ut över beslutet, stackarn! Han var verkligen en ängel under hela tiden och gjorde allt mycket lättare för mig! Han skötte sig exemplariskt!
På operationen fick jag blodtryckfall av ryggbedövningen och det vart väldigt bråttom att pumpa i mig blodtryckshöjande medel igen. Usch vad illa jag mådde då! 8.32 började operationen och 8.34 var Fenix ute, det gick så fort! Jag fick ligga på uppvaket 2 timmar innan Daniel fuck komma till mig med Fenix. Oj, vad jag tjatade på den stackars sköterskan om hur bra jag mådde och bara ville träffa min bebis. Äntligen kom dem och vilken lycka att få honom hålla honom tätt intill sig! Efter 37 timmars värkar och akut kejsarsnitt så kom den lilla krabaten äntligen ut. Där fick man för en problemfri graviditet, haha! All smärta är redan bortglömd.  

Magen är borta!

Tjockismage, en vecka innan förlossningen

Avläsning av värkarbete och Fenix´s hjärtljud på BB.