Varje morgon när man vaknar till Fenix trallande toner från hans rum så fylls man av lycka, tänk att vi är så lyckligt lottade som har fått vår friska och underbara son. Man kan inget annat än le när man ser och tänker på honom. När man får världens största leende av honom så får man nästan tårar i ögonen, vilken härlig känsla. Han har tagit den största delen av mitt hjärta och det hade han gjort redan när lades på mitt bröst när Daniel kom upp med honom till uppvaket. Efter kejsarsnittet fick jag vara utan min son under två timmar, dem två längsta timmarna i mitt liv. När Daniel sedan dök upp med honom så smälte man totalt. Att man kan älska en sån liten som funnits i sitt liv bara ett par minuter är ett under och kärleken till honom blir bara starkare och starkare för varje dag. Jag älskar honom så det värker i hjärtat!
Läste en artikel igår om föräldrar som förlorat sina barn, jag vet inte vad jag skulle göra om någonting hände med Fenix, troligen gå under totalt.  Därför ser vi till att spendera all tid med honom, vet inte hur det ska gå när jag ska lämna bort honom för försa gången. Han är alltid med mig, jag har varit utan honom som max två timmar.
Varje dag med honom är en gåva och inte en rättighet! Man kan inte göra något annat än att suga in varenda litet ögonblick och bara njuta!
När man har fött sitt barn efter att ha burit på det i nio månader inser man att större delen av en själv nu liksom är utvändigt, utsatt för alla faror och risker att försvinna, så resten av livet försöker man komma på hur man ska hålla honom i betryggande närhet. Det är det som är det konstiga med att vara mamma, inte förrän man fått ett barn har man en aning om hur mycket man saknade ett barn .
Inget framstår så klart eller förblir så fast förankrat i minnet som ett misslyckande, därför gör vi allt för att Fenix ska få det så bra som möjligt! Vi vill ge honom allt, våran lilla guldklimp!
För er som inte läst :Pojken som kallades det, tycker jag ska göra det. En riktigt hemsk bok om ett barn som misshandlas. Boken är en sann berättelse vilket gör den ännu starkare. För en annan är det helt ofattbart att någon någonsin skulle göra så mot sitt barn men tyvärr förekommer det. Är bara så glad att Fenix hamnat hos oss där han får en trygg och säker uppväxt med massor av kärlek. Tankarna går till dem barnen som inte har det lika bra som han!


Puss lilla älsklingen! Så här glad är man på skötbordet på morgonen!

Gosa i mammas och pappas säng hör morgonen till.
 
Åh, sötungen

Mysigt värre!

Sötnosen!

Hihi, så många bilringar!