I morse när jag vaknade av att Fenix pratade inne på sitt rum så kom jag att tänka på hur glad jag är varje morgon. Så fort man hör hans rara röst så studsar jag upp ur sängen. Man ser nästa fram mot morgonen när man får gosa med sin lilla älskling igen. Natten känns så lång utan honom och speciellt nu när han inte ammar längre. Vaknar han på natten så får han sin flaska i sängen, jag plockar ju inte upp honom och får någon närhet inte. Som sagt morgonen är lyckans tid när man äntligen får krama och pussa på honom igen och bara snusa i det underbart mjuka håret! Oj, oj, oj vad jag älskar våran son och vad lyckligt lottad jag känner mig som har äran att få spendera mitt liv med honom.

Jaha, då snöar det igen då, inte så mycket men ändå! Usch, vill ha bar mark och sol nu! Jag och Fenix har precis klarat av frukosten. Han fick gröt med lite rivet äpple i, jag tycker det är viktigt att han får i sig mycket frukt och grönt!

Idag ska vi till familjecenter och träffa dem andra mammorna och deras bebisar. Det ska bli roligt. Fenix ska få leka av sig och busa runt med dem andra.  Efter det tar jag nog en promenad med honom så han får sova lite innan jag ska lämna honom till mormor och morfar. Jag ska på gymmet ikväll så då ska dem vara barnvakt. Daniel kanske skulle bli lite sen så vi får se om vi gymmar tillsammans eller om han kommer senare.

Fenix ligger här på golvet nu och testar sin röst. Jösses vilka röstresurser han har, skriken i falsett är ingen lek för mina öron men det gör inget för han är ändå världens underbaraste!  

Iklädd mysdress nu på morgonen

Världens sötaste son!

Busfrö nummer 1 !